När jag var i skolan var pappa ute och rastade Cocofisen. De var påväg hem när de passerade en tant och hennes argsinta border terrier som bor i närheten av oss. Pappa hade som vanligt Coco lös och hann ett par hundra meter när han hörde att tanten skrek på sin hund som kort därefter kom galopperande med kopplet bakefter och kastade sig helt oprovocerat över Coco. Men det skulle han/hon inte gjort för Coco blev fly förbannad och högg i luften mot den för att försvara sig. Pappa hann dock snabbt få tag i den lilla argsinta vovven som abrupt slutade. Samtidigt som den sluatde, slutade också Coco och såg helt oberörd ut. Därefter kom tantan med andan i halsen. Varken Coco eller den andra hunden fick några skador som tur var. Skönt var det i alla fall att Coco reagerade sunt med att försvara sig utan att överreagera men att hon slutade så fort den andra hunden tvingades sluta. Men skönast var det att hon var helt oberörd av det efteråt. Coco är verkligen ingen som muckar gräl med någon och undviker helst konflikter men när någon hoppar på henne på det viset så skyddar hon sig, och det med all rätt. Är glad att det inte var en stor hund, att hon inte var valp/unghund och att hon inte är en liten räddhare.
5 Comments
Hade i vanlig ordning ställt in kameran fel så den blev lite suddig. Inte den mest optimala platsen att träna på heller men ärdet storm ute så är det. Var i alla fall bra att filma, ser sånt som jag gör fel. Tex. mina jobbiga hjälper med händerna.. Men idag behövde hon nog dem för hon tycktes ha glömt det mesta. ;)
När jag sa varsågod i slutet av filmen trodde jag att hon skulle springa och hälsa på mamma som knackat på dörren men hon kastade sig över godisburken istället, som jag glömde göra hundsäker genom att sätta på locket. Så mycket betydde mamma.. Idag är det första advent och vi har följt grannarnas exempel, dammat av adventljustakarna och placerat dem i fönsterna. En av de mysigaste sakerna så här års är just alla stjärnor och adventljusstakar som lyser sådär varmt och hemtrevligt i varenda fönster. Just idag är det inte riktigt lika mysigt utanför. Klass 3-varning med tillhörande blåst och regn. Därför har det blivit en lugn dag där den längst rundan varade i tjugo minuter, vi undviker helst att bli knockade av flygande grenar..
Filmade nyligen en liten filmsnutt där vi tränade trix, skulle göra det i alla fall men hon var ofokuserad och till råga på allt knackade det ytterdörren och då hölt hon på att hoppa ur skinnet. Den kommer i alla fall upp inom kort, när youtube kan tänka sig att samarbeta. Fredagen är här och det nalkas helg. Skönt! Denna helg kommer tyvärr innebära mycket plugg, BORDE i alla fall innebära men hund och vänner är liite roligare. Började trots det väldigt disciplinerat när jag kom hem från skolan och läste igenom filosofin (snurrig i hjärnan är vad man blir av det ämnet) innan jag hittade på roligare saker. Däribland lydnadsträning och promenad med Coco. Lydnaden gick bra, var inget genomtänkt eller planerat pass, inte för att det någonsin är det, men det blev ff med fokus på svängar och attityd, platsliggning och inkallande med fokus på att inte sakta ned ett par meter innan. Gick helt okej. Attityden var bra men samtidigt var hon bitvis ofokuserad (vi måste börja störningsträna mer) och idag ville hon inte kampa med leksaken, vilket troligen delvis berodde på att hon var okoncentrerad. Hämta den var dock kul som vanligt. Mometmässigt gick det fint men som sagt mer störningsträning och mer kampträning behövs. Tur att hon är matgalen och att det går att ge på flera sätt; bara ge lugnt, kasta eller trigga igåmg henne genom lek osv. Fungerar bäst och i alla lägen även om leksaker är bra att variera med.
Efter vårt korta och ostrukturareda pass gick vi en promenad innan vi träffade på några ur Glada hundgänget, alla försedda med reflexer och lysande halsband/lampor från topp till tå. Bara jag som hade glömt Cocos. Reflexer i all ära men små lampor är suveränt när man går på ställen utan någon form av belysning. Ser dock lite roligt ut när man bara ser röda ljus springa omkring och jaga varandra. November.. Ja november är kanske inte riktigt min månad trots allt. Visserligen tycker jag om alla årstider men just november känns lite...trist. Denna månad ligger mitt emellan tiden med alla de vackra gyllene löven och det vitklädda landskapet. Istället ligger dessa fina löv på den fortsatt grå marken. Några dagar, på sin höjd två veckor kan det vara mysigt med nakna träd och tät dimma men efter det börjar tristessen komma smygande. Jag längtar tills de första flingorna kommer nerdalande för att klä de oklädda grenarna och täcka över den lövbeklädda jorden.
Idag åkte vi till ett nytt ställe; jag, Coco och mamsen. Mamma har varit där förut med någon av våra tidigare vovvar men vi irrade ändå omkring ett tag innan vi kom till "de fina öppna ängarna vid havet" som mamma snackade om. Där var i alla fall suveränt att gå med både lite kargt Alvar och öppna grönområden beläget vid kusten. Dock doftade det inget vidare men Coco tyckte det var superkul ändå och sprang omkring som en tok. Synd bara att utsikten bestod av fri sikt i ungefär tio meter och därefter mjölkvit tjock dimma.
För ovanglighetens skull hade jag lyckats ta med Cocos nya leksak med reflex på (smart såhär på hösten) och den tyckte hon var riktigt rolig. Hon gillar bäst lite dummielika eller hyfsat mjuka leksaker som man både kan kasta och kampa lite med. Kongar av hårt gummi eller tennisbollar mm duger bara att bära runt på och hämta några gånger. Dummies däremot hade hon kunnat leka med tills hon storknat men till hennes besvikelse så får hon ju inte leka med dem (förutom den vita plastdummyn), då går det både hål i dem och vid apporteringsträning blir det lite flamstrams. När jag invigde hennes nya leksak idag kom jag att tänka på hur mycket hon utvecklats i just lek med leksak. Innan tröttnade hon så mycket snabbare, hon gav sig snabbt i kamplek och det gick inte att belöna med leksak. Nu går hon igång snabbt och kampar intensivt (för att vara henne) och det går att belöna med leksak. Dock vågar jag inte göra det så ofta (vill ju inte att hon ska hinna tröttna) och jag skulle vilja ha ännu intensivare lek och kamp, speciellt då vid andra hundar och med mycket störning. Men det jobbar vi på. Hoppsan, det blev ett litet sidospår där ja... Eftersom jag slutade tidigt efter svenska B nationella tänkte jag att det fortfarande skulle vara ljust ute när jag kom hem,vilket skulle varit ett perferkt tillfälle att åka till klubben. När läxorna var gjorda hade mörkret dock redan fallit men det trotsade vi och åkte till klubben i alla fall. Där var det ialla fall väl upplyst och det kryllade av rallylydnadsfolk och agilitymänniskor. Efter en kort kissepromenad började vi träna. Och wow säger jag! Hon var överallt och ingenstans. Sade jag ingetenting på en sekund hade hon både hunnit ligga, sitta och utgått till ursprungspositionen igen. Okej hon kanske var lite föör taggad, i ff hamnade hon lite för långt fram och hon var allmänt flattig och hade inte riktigt tid att stå still men riktigt kul var det. De momenten som annars är aningens sega som exempel den trååkiga fjärren gick idag väldigt snabbt. Hon reagerade på minsta vink och kastade sig upp och ned. Kort och gott var hon riktigt rolig att träna. Fokuserad (efter ett tag i alla fall) och taggad till tusen. KUL!
Provsvaren kom igår och det visade sig att det var erlichia hon hade. Vi behöver inte ta till några speciella åtgärder utan kan köra på som vanligt. Dock får vi hålla lite koll så att det inte återkommer efter att vi avslutat medicineringen, det vill säga på fredag. Så det är bara att hålla tummrna att det har vett att hålla sig borta!
Här är en liten film från tidigare idag på "buga" som Lina önskade. Nu, efter ytterligare ett kort pass, kan hon det lite bättre och på kommando. Ska bara träna på att hon ska kunna det även när jag står upp samt när jag är en bit ifrån.
Nu ska jag klä Coco från topp till tå med reflexer och små lampor, traska ut i mörkret och gå en långpromenad. Hon ser ut som en levande julgran men syns, det gör hon i alla fall. Ha det! När jag och Cocotösen släppt av mamma på hennes jobb körde vi in om Käglinge för en promenad och lite apporteringsträning. Coco var alldeles till sig när hon fick hoppa ur bilen och jag for som en vante efter henne i kopplet. Noll kontroll. Inte blev det bättre av att en stor skäck skrittade framför oss en bra bit heller. Coco är lite lätt galen i hästar, hon vill antagligen bara leka lite med dem med det hade nog inte varit så uppskattat... När vi kom till den gigantiska fårhagen avvek jag tacksamt in där och släppte henne. Det är himla bra att gå där i fårhagarna, när fåren inte lullar omkring vill säga, för där går sällan "vanligt folk", de håller sig till stigarna istället. Direkt när vi kom in i hagen möttes vi av ett helt gäng med supersnabba whippets och två ståtliga salukis. Coco var, liksom för det mesta, duktig och höll sig omkring mig men whippetsarna kom fram och hälsade. Himla fina är de måste jag säga, speciellt salukisarna, när de springer med samma lätthet som en gasell och riktigt sträcker ut sig. Synd att jag inte hade kameran med mig.. Den ena salukin uppskattade dock inte Coco så det blev inte så mycket lek. När vinthundsgänget drog förbi åkte dummysarna fram istället, till Cocos lycka. Vi började med lite dirigering. Första gången tog hon den som låg helt i motsatt håll mot vart jag pekade och struntade glatt i min stoppsignalen (får bli att träna på stoppsignalen igen) men resten av gångerna gick det klockrent. I slutet fick hon också ett sök med fyra dummysar. Vissa dammysar var svårare än andra att hitta men hon gav inte upp eller sökte stöd hos mig som hon kunde göra när hon var yngre. Fina avlämningar hade hon också, ibland slarvas det lite med dem, men inte idag inte. Min duktiga fis.
Nu på kvällen har det blivit ett kort pass till med "buga"-träning. Var lite svårt att shejpa in i början för hon lägger sig sällan med framtassarna först men när hon väl gjorde det en gång och fick ett klick och en liten bit köttbulle blev det lättare. Än har hon inte förstått det helt men i slutet bjöd hon på det flera gånger i rad. Får nog bli ett litet pass till ikväll. Av Cocos infektion eller eventuella fästingsjukdom märks det ingenting. Hon är hur pigg som helst. Om det nu är erlichia (min mamma hade nämligen sagt fel till mig, det var alltså inte borrelia som hon visade positivitet för utan erlichia) borde hon verkligen tillfrisknat så snabbt då? Jag förstår inte riktigt skillnaden mellan borrelia och erlichia. Någon som vet? |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|